Demokrati i det stora och det lilla

Det är inte helt lätt att dra några slutsatser av riksdagsvalet 2018, förutom att det återstår många diskussioner, dialoger och förhandlingar. Vad det i slutänden blir kvar av makten som du med just din unika röst valde att ge till ett parti återstår att se. Det är vackert med demokrati och när alla ska säga sitt så blir det inte alltid konsensus. Människor må vara lika i mycket men vi har också olika värderingar, erfarenheter, drömmar, mål och prioriteringar i livet. Vissa röstar efter en ideologi de mött sen barnsben medan andra väljer parti efter vad de tror leder till den bästa framtiden för så många som möjligt i landet. En annan grupp, och den är nog stor, tänker på sitt eget liv och sina egna prioriteringar och vad som kan underlätta för just den individen med familj, andra kanske följer globala strömningar. Möjligtvis vandrar många av oss mellan dessa olika kriterier genom livet. Oavsett vad- politik och politiska beslut påverkar vår vardag och vår framtid. Och oavsett vad, ett land måste styras och ledas.

Någon har nu den gedigna uppgiften att axla den uppgiften trots att medborgarna lutar åt väldigt olika håll. Det är kanske magstarkt att jämföra det ansvaret med att vara ledare i sin egen verksamhet men nu gör vi det ändå. För mycket är ändå likt i det lilla som i det stora. Att vara en demokratisk ledare som klarar av att leda i förändring och med starka viljor är en konst. Att lyssna men inte låta sig manipuleras, att vara empatisk men inte bli förlamad av känslor, att inte svika sina egna värderingar- samtidigt som man ska följa, och förankra, ett företags eller en organisations sådana. Att vara lojal med alla intressenter som berörs av dina beslut. Att kunna omvandla fakta och ibland obekväma sanningar till visioner om ett mål och att kunna peka ut vägen dit. Att sedan ha tålamodet att dela upp vägen i olika små stigar som passar varje medarbetares förmåga till snabba eller långsamma steg, och att göra det i dialog.

Göran Persson sade en gång: ”Aldrig ensam, alltid ensam” (Det är även titeln på boken om densamme, skriven av Erik Fichtelius). Och visst kan det vara ensamt på toppen, även om man kanske aldrig får vara ifred. Men liksom våra ledande politiker nu försöker finna bundsförvanter, kompromisser och förhandla sig till samarbete, så ska du som chef och/eller ledare se till att ha oliktänkande omkring dig som utmanar dig. Det kanske kan leda till något ännu bättre när vi får lyssna till andras visioner och idéer och tvingas väga för och emot istället för det självgoda som uppstår när alla skriker JA. Det är ju ändå det som är själva charmen med demokrati!

Kristin Arnberg

Partner director på SkillEd

Läs mer om SkillEds utbildningar här